- Den första bebyggelsen, vilken främst pågick under 1300-talet, efterlämnade de flesta av de gotiska byggnader man idag kan beskåda i Ciutat Vella, Barcelonas gamla stadskärna. Dess yttre gräns utgörs idag av breda avenyer vilka tillkom när stadens befästningsverk muralles, revs i mitten av 1800-talet. Stadsbilden präglas av trånga och mörka gator kantade av byggnader uppförda under 1700-talet och 1800-talet, och rakt igenom Ciutat Vella sträcker sig de två gatorna La Rambla och Via Laietana. Barcelona präglades fram till andra halvan av 1700-talet av låg bebyggelse, där husen med få undantag hade två eller tre våningar. När befolkningen från andra halvan av 1700-talet ökade byggdes de på med flera våningar. Detta skedde främst på grund av platsbrist men även som en följd av bourbonernas förbud mot bebyggelse utanför stadmurarna. Om man vill se se hur de vanliga bostadshusen i Barcelona såg ut under 1300-talet, kan man bege sig till Carrer de les Basses de Sant Pere nr 4, där ett av få bevarade medeltida bostadshus står kvar. Något som överlevt sedan medeltiden är gatunamnen, till exempel Carrer de escudellers (Krukmakargatan) och Carrer de espaseria (Svärdssmedsgatan). Kvar finns bland annat stadshuset, regeringspalatset, sjukhuset, börshuset, skeppsvarvet, ett flertal palats och några hantverkarbostäder samt flera kyrkor och kloster, där nästan alla är från perioden sent 1200-tal fram till tidigt 1400-tal.
Det var min första gång här och jag ville se ALLT som man skall se när man är här för första gången. Sara blev min egna stadsguide:0)
Vi låg på stranden några timmar om dagen, men sen ville jag sticka iväg och upptäcka Barcelona, staden som alla pratar om. Vi gick och gick, och gick ännu mer. Det är som i New York, där man också går tills benen inte orkar mer. La Rambla skulle vi ju till, det klassiska turiststråket, där det stod människostatyer som var målade till diverse olika skepnader. De stod och spelade, och spexade inför alla nyfikna turister. Här skulle man hålla hårt i väskan, för här är det väldigt lätt att bli av med ett och annat. Shopping, shopping, härliga shopping! Det blev en hel del av detta också så klart.. Massa fina saker fick man hem härifrån. En dag, hade vi bestämt oss för att ta linbanan upp till utsiktsplatsen, uppe på berget. Upp skulle vi, och jag som aldrig är höjdrädd annars, blev oväntat, väldigt skakig i benen :/. Fan, seriöst så trodde jag att vi skulle ramla ned! När vi väl kom upp så beställde vi ett glas, kallt vitt vin. Utsikten var helt magisk! Man såg hela Barcelona och alla sevärdigheter, så som; Sagrada Família och bortemot Platja de la barceloneta. Sen gick vi ned och tog tunnelbanan tillbaka. Där höll vi också extremt hårt om våra väskor- precis som gamla tanter.
Vi var bara i Barcelona några få dagar och hann därför inte med allt som man skall se, men vi hann med väldigt mycket och det hände väldigt mycket på denna resa också, som var mindre roligt.
Den sista dagen innan vi skulle resa hem igen, hade vi haft en underbar dag på stranden, träffat upp ett par vänner till Sara som var där samtidigt, på en av Barcelonas många "champagnerier". På en champagneria dricker man asbillig Cava och äter kallskuret eller bocadillos. Det är en extremt bra start på kvällen. Men det är trångt och jätte mycket folk, så det är bara ståplatser som gäller egentligen. Sen begav vi oss tillbaka till vår lägenhet, för att göra i ordning oss och dricka mer Cava, innan vi skulle till vår favorit restaurang- Carpe diem. Vi hade bokat bort till kl 22.00, och hade på oss våra nyinköpta klänningar. Vi hade båda två kuvertväskor. När vi var ca 10 meter från den stora huvudgatan, så kände jag att det närmade sig någon bakom oss. precis som att det var något eller någon som skulle förvarna mig. 2 sekunder efter, rycktes våra väskor, som vi tidigare hade varit så himla noggranna med att hålla hårt i. Jag blir chockad och bara står kvar medan Sara springer efter och skriker. Med Sara, springer även en restaurangägare, som sett allt. Han kommer tillbaka efter några minuter och säger att killarna var för snabba och hade försvunnit. ALLT fanns i våra väskor, telefon, min kamera med alla foton som jag tagit på denna vackra stad, men värst av allt var att nycklarna till lägenheten låg så klart också i handväskan. Vi kom inte in, och vi som skulle hem tidigt nästa dag! Vi hade inte numret till värdinnan, inte heller pengar. En kvinna kom fram till oss och frågade om hon kunde hjälpa oss med att spärra våra visakort- vilket hon sen gjorde med hjälp av en mynttelefon. Hon gav oss hennes sista kontanter (30€), och hennes telefonnummer ifall vi behövde mer hjälp. Vi tog en taxi till polisstationen, som vi för övrigt fick gratis då chauffören tyckte synd om oss. Samma dag och kväll, hade detta hänt ett antal fler personer såg vi när vi kom in på stationen. Det låg nämligen en hel bunta med papper, och polisen sa att det är ett stort problem i Barcelona. Men att polisen typ hade slutat att bry sig för det inte fanns tillräckligt med personal som kunde ta tu med detta problem. Vi hade ju ingenstans att sova så efter mycket om och men så fick vi tag på hennes vänner, som vi fick bo hos de sista timmar innan vi skulle fortsätta att försöka få tag på kvinnan som hyrde ut lägenheten till oss. Vi fick kontakt med en låssmed, som ryckte ut och sa att, visst kan vi få upp porten, men det skulle kosta oss ca 3000:- och då skulle vi inte bli så populära i huset. Vi valde att börja ropa på grannarna i stället.. Till slut, bara några timmar innan vi skulle till flygplatsen, öppnade en granne porten och vi förklarade vad som hade hänt. Vi fick klättra genom fönstret, som vi hade ställt upp på kvällen. Städa och packa, för att sedan kasta ut våra väskor genom fönstret och ta första bästa taxin till flygplatsen. På natten, innan vi fick tag på Sara´s vänner, fick vi gratis mat och vatten hos den restaurangägaren som hade sprungit efter rånarna. Han följde även med oss in i gränderna och visade vart han hade jagat dem. Detta område var väl kanske inte stans bästa direkt, och det första vi såg var en narkoman med en spruta i armen. Vi följde med till en lekplats, och ett mindre bostadsområde där det lyste på en balkong. Jag trodde jag såg min väska i sandlådan och sprang fram, men falskt alarm. Vi hade nämligen fått berättat för oss att rånarna tar det som är till värde och sen slänger resten. Plötsligt blir restaurangägaren nervös och ändrar sitt röstläge- tjejer, vi måste lämna detta område NU! Det kunde nog ha hänt oss vad som helst, men det enda vi tänkte på var att få tillbaka våra saker.
Jag hade nog aldrig klarat natten ifall jag inte hade haft Sara med mig. Hon var en grym stöttepelare som tog hand om mig. Jag förstår spanska väldigt bra, men när det kommer till att jag ska prata i pressade situationer så blir det blackout. Sara tog över helt och pratade spanska, och gjorde sig väl förstådd. Sara är en sjukt smart tjej, som tar tjuren vid hornen. En resvan tjej, med ett lugn i kroppen, som jag bara kan drömma om.
När vi kom hem, så ringde Sara till Maria (tror jag att hon hette), och tackade för hennes insatts och frågade efter hennes adress. Vi ville visa att vi uppskattade hennes vänlighet och givmildhet, genom att skicka ett blombud. För er som tvivlar på att det finns änglar- detta är ett levande bevis på att det finns, så hör sen!!!
Sen missade jag att spärra mitt SIM-kort, så en härlig räkning på 5000:- fick jag betala. Samtal till Algeriet och Paris, hade de jävlarna tydligen ringt till, på min bekostnad!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar