Translate

måndag 31 oktober 2011

Språkresan- första mötet med Medelhavet och Malta

Jag och min barndomsvän Linda satt vintern -94/-95 och pratade om hur roligt det skulle vara att åka iväg utomlands tillsammans någonstans och vi kom snabbt fram till att vi var för unga att åka utan föräldrar. Vi såg då en annons i tidningen om språkresor med STS eller EF. Wow tänkte vi- nu kan inte föräldrarna säga något för nu lär vi ju oss engelska på samma gång! Vi la fram det så snyggt vi kunde och det gick vägen så snart därefter bokade vi vår allra första resa utan föräldrar.
Skillnaden mellan STS och EF va att man med STS bodde i så kallade värdefamiljer med hårda regler och vardagsrutiner med bestämda hemkomsttider, lunchmatsäck m.m. EF hade tvärtom- bodde på hotell i Sliema/St Juliens där det under högsäsong är hur mycket party som helst med stora klubbar och barer. Så det var ju ganska givet vad våra föräldrar tyckte lät bäst :0)

Vi blev kontaktade av vår värdefamilj några veckor innan vi skulle åka och allt gick jätte proffsigt till.
Dagen kom och vi var jätte spända och förväntansfulla. Hittade knappt på Arlanda men väl på flyget begav vi oss på äventyr.. Flög gjorde vi med air Malta och på den tiden va det fortfarande så att man fick röka ombord-längst bak satt folk och rökte som aldrig förr..helt sjukt att det var tillåtet!! Stackars flygpersonalen:0/

Vi var borta i 3 veckor och bodde i Bank Balzan- en ort söder om Valetta som för övrigt är Maltas huvudstad.
Skolan låg i Birkirkara som är den största staden på Malta, dit tog vi en skolbuss varje morgon.
Vi hade engelska lektioner varje morgon och förmiddag, sen efter lunch åkte vi till olika badplatser eller andra utflykter- man fick välja från ett schema. Helgaktiviteter hade vi också och det kunde vara bio, disco osv..

På Malta pratar man maltesiska som är en blanding av arabiska, italienska och engelska men nästan alla pratar engelska hemma också pga att britterna styrde en lång period på ön. Eftersom Malta ligger så utsatt i Medelhavet så har många försökt ta över styret på ön bl.a. Fenicier, greker, romar, osmaner, araber.. I närmre tid så ockuperade Napoleon av Bonaparte Malta men det franska styret varade inte längre än han själv.
På Maltesisk begäran kom britterna över och tog över styret- styrt av Lord Nelson. Malta blev ett självstyre -74 och gick med i EU -04.

Vi fick bo hos en fantastisk familj- mamma Jennifer, pappa Adrian och deras 5-åriga son Daniel som var super söt och ville hänga med oss hela tiden, speciellt när vi hade duschat;0)
Jag och Linda delade på ett sovrum med 2 sängar. Vid middags bordet va det engelska som gällde mellan mig och Linda så man inte var oartig mot familjen. Varje dag, då menar jag verkligen varenda dag så fick vi olika typer av tonfisk rätter och efter 3 veckor så höll vi ju på att kräkas men jag kan meddela er gott folk att jag äter tonfisk igen:0)

lördag 29 oktober 2011

Taxichauffören

Igår hade jag en super lyckad kväll med gamla och nuvarande kollegor och när jag efter några goda Jack Daniels och cola drinkar rullar ut från stället har jag så sjukt ont i mina fötter så en taxi va givet.
Jag ser några utanför och väljer bort dom för jag har som standard att bara åka med taxi Stockholm, kurir eller 020. Jag ser sen att det står en 020 bil och väntar på mig. Han inleder resan med att berätta att han sett 100 tjejer gå ut därifrån men jag va den vackraste. Det va ju gulligt av honom men sen tänkte jag att det kanske inte va något jag skulle ta åt mig av med tanke på vart jag hade spenderat kvällen. Vackra kollegor men annars är snittåldern rätt hög..
Vi början sen prata och han berättar sin livshistoria vilket jag mer än gärna lyssnar på.
En 42-årig turk från Ankara som flyttade hit när han va 19 år- fick sitt första barn när han va 20 år och har 2 stycken till efter och alla föddes för tidigt och fick ligga på neoavdelningen för vård. Han va nästan tårögd när han berättade hur bra våran sjukhusvård i Sverige är för hemma i Turkiet hade det kanske inte gått lika bra för hans barn.
Han sa att Gud ger och han tar liv men i hans fall så stod Gud vid hans sida.

Man klagar så mycket hela tiden om allt igentligen men historier som denna får en faktiskt att tänka om hur bra man igentligen har och att man måste fånga dagen.

När jag hade betalat tackade jag för hans historia och att han skulle ta hand om sig. Då lös han upp som en sol:0)

Fotot är på mig och Tessi på Golden Hits

fredag 28 oktober 2011

Här börjar resan..

Här i Bredäng- en söderförort till Stockholm växte jag upp på 80 och 90-talet med mina föräldrar och syster i ett ganska lugnt radhusområde. Årskurs 1-6 gick jag i Slättgårdsskolan som klassades för att va en "töntskola".
Sen va vi tvugna att flytta till en högstadieskola som hade årskurs 7-9 eftersom skolan vi gick på va så liten, vi hade 2 stycken att välja på för det va ungefär lika långt mellan dessa två och Slättgård. Den ena va Bredängsskolan och den andra va Mälarhöjdsskolan.
Dessa 2 har alltid så länge jag minns legat i bråk med varandra och det beror väl igentligen på att klasskillnaden är så stor- i Mälarhöjden är det mer eller mindre bara stora villor och lugna omgivningar medans i Bredäng så är hela centrum full med höghus och människor från alla väldens små hörn.
Jag ville ju självklart börja i Bredängsskolan för den va absolut ballast tyckte jag och på ankäten man skulle fylla i skulle man skriva in namn på någon man kände så kanske man fick chansen att gå i samma klass som denna sen. Jag gick då på fritids (Gröna stugan) och hade lärt känna 2 stycken varav ena va astuff tyckte jag och skrev hennes namn som för övrigt inte finns med oss idag hörde jag ryktesvägen..

Den stora dagen kom till slut och då va det slut på lugnet och man va tvungen att växa upp fort.
Att växa upp i dagens samhälle som tonåring är inte lätt och jag tänker mycket på hur mycket det gör att fått växa upp i en trygg familj som gett mig den kärlek jag behövt, för det är så många man har sett som råkat illa ut som kanske behövde all kärlek dom kunnat få hemifrån för att undvika komma på fel väg.
Jag har fått följa med till socialen med min dåvarande bästa kompis och fick se hur tufft hon hade det och det enda jag ville va bara att hon skulle känna sig trygg och älskad..
Herr Alkohol har inte heller varit ett tryggt familjeämne, likaså har inte alltid pengar funnits som behövts.
Viktigt va också hur man va klädd- man skulle ha uppklippta crockerjeans från JC och luvtröjor med diverse tryck på och killerboots/buffaloskor. Jag kom ihåg eller har rättare fått sagt till mig ett antal gånger av min mamma hur det gick till till när jag skulle köpa mina kängor- hon grät utanför skouno medans jag va inne och köpte dom för hon tyckte dom va så fula, vilket dom va också men man skulle ha sånna bara helt enkelt.
Varje helg va det disco på ungdomsgården i Bredäng, där man för övrigt hängde flera dagar i veckan och stod man med sina små cigarettpaket för 18:- eller så hade man köpt styckes i tunnelbanans tobak för 3:- så hade man väl fått med sig lite dricka också :0)
Till och med att mamma dundrade in där och letade efter mig en dag när jag inte kom hem, så hon visste på vilka ställen hon skulle leta för där va man jämnt.
Spela basket skulle man göra för det gjorde alla andra även fast jag helst ville sitta och titta alla snygga grabbar istället som va i hallen. Dansa däremot älskade jag och jag tog salsalektioner på ungdomsgården bla och sen dansade jag på söder och kom 2:a på en tävling vi hade i disco/hiphopp.
Jag hade som sagt en väldigt nära vän då på den tiden som jag va tight med och hon sa att om jag lär henne att dansa salsa så skulle hon lära mig spanska och det va faktiskt seriöst ett tag med skrivbok och läxa- hela kittet:0)

Jag fullkomligt älskar att umgås med människor från olika nationaliteter och kulturer för det ger mig en sådan stor kunskap och inblick i det man inte är van vid annars.
När jag åker tunnelbana eller buss så brukar jag alltid observera och gissa vilken land den personen kommer ifrån och vad för historia den personen sitter på..

Det är också kul med facebook med tanke på att man någon gång i livet kanske väljer en annan väg och förlorar kontakt med dom man förut hängde med. Att man då kan hitta dom igen och följa deras liv är ju fantastiskt! En del har det gått riktigt bra för och för andra mindre bra. Det är bara att konstatera att livet inte är så rättvist och lätt.

Jag tror inte jag hade varit samma person som jag är idag om jag inte fick gå den lite hårdare vägen till vuxenlivet och jag är stolt att säga att jag kommer från Bredäng- hade aldrig velat växa upp någon annanstans.

 Ett foto över Bredängs centrum..
Vila i frid till dom som hittat vägen upp till änglarna!