Translate

söndag 17 januari 2016

Jag är med i matchen igen!

Sitter just nu på ett hotell i Karlstad och tittar på nyhetsmorgon med en kopp kaffe i handen. Mycket har hänt i mitt liv och jag har insett massor. Jag har insett att man inte får ta människor man står nära för givet. Man ger och man får, så länge man inte tar något eller någon för givet. Året 2015 var förmodligen det tuffaste jag upplevt. Jag har mått skit, men det har bara gjort mig gott. Det som inte dödar gör en starkare har jag lärt mig i tidig ålder. Trivs man inte med vardagen- gör något åt det!

Under året som gått har jag utvecklats både yrkesmässigt och privat. Äntligen kunde jag släppa min trygga famn runt ett företag som stått mig extremt nära i nästan 14 år. Jag försökte komma vidare med något som intresserade mig mer inom samma företag, men lyckades inte riktigt. Då kände jag att det var dags att söka mig vidare utanför min trygga famn. Släppa sargen helt enkelt. Man lever bara en gång, och varför ska jag vara feg då? Jag bestämde mig för att försöka uppfylla en dröm jag gått och burit på i många år. I mitt tidigare förhållande vågade jag inte ta upp detta ämne. Varför då undrar ni kanske..

Jo, när man lever i ett förhållande där mannen i familjen står för den ekonomiska tryggheten och där kvinnan står för inhandling av mat, hemlagad mat på bordet varje dag, hemma med sjuka barn, hemma med barn den första tiden i deras liv, sitter med i skolan om barnet inte vill gå till skolan en dag bara för att pressen blir för stor för att klara av, ser till att alla aktiviteter i skola/förskola/fritid anordnas med kompislek och kalas, styr upp med middagar så familj och vänner finns kvar i våra liv, plus att jag som kvinna i familjen skulle ha ett fast jobb vid sidan om. Inte bara det, utan mellan varje ledig tid försökte jag bygga upp mitt egna vid sidan om. Tyvärr är detta en mycket vanlig uppdelning i en familj där kvinnan tjänar så mycket mindre än mannen. Att man då ska lägga fram ett schema som kräver obekväm arbetstid var inget jag vågade göra i alla fall.

Nu när jag tänker tillbaka och tittar på vad jag precis skrivit, blir jag matt. Hur fan pallade jag? Det är klart att jag var tvungen att ändra på min vardag. Tyvärr var separation inget jag ville men så vart det. Klart att kärleken inte fanns kvar, när vi aldrig hade någon tid för oss som kvinna och man. När allt annat i vardagen rullade på i 180 km i timmen så orkade man inte med något annat. Rår man om en blomma med vatten och allt en blomma behöver, blommar den och mår bra. Precis så funkar ett förhållande också. Det värsta är, att ta varandra för givet. I vårt fall, var det inte den enas fel utan det var bådas. Man är faktiskt två i ett förhållande. Jag är lyckligt lottad, för en mer kärleksfull far får man leta efter. Celine och Neo har världens bästa pappa, som gör sitt allra bästa så att barnen har det bra och mår så bra som möjligt.

Det är svårt att hitta en bra kurator/psykolog som man klickar med. Jag har försökt ett par gånger utan resultat. För min del har stöd från familj och vänner betytt mest. Det du ger får du tillbaka, och jäklar vad mycket kärlek jag fått. Att ta tag i sig själv, är bland det läskigaste man kan göra. Tänk om jag inte hade haft barnen alltså! Oj, så mycket styrka Celine och Neo ger mig varje dag.

Jag bestämde mig att avsluta vissa relationer som inte gynnade mig, men även saker som tog min tid utan att direkt ge mig något. Jag har varit så naiv, men nu är det slut på det. Måste höja mig själv. Att jämföra mig med andra har jag alltid gjort. Främst med mina närmsta som är duktiga i yrkeslivet. Så kan jag ju inte hålla på. Vi har olika uppgifter här på jorden och jag måste sträva efter det som jag är duktig på. Alla är vi olika och det är ju tur det. Jag måste vara mig själv. Antingen tycker man om mig eller inte. Det är ok, men tidigare hade svårt med det. Klart man vill bli omtyckt av alla, men det funkar inte så.

Just nu mår jag helt fantastiskt! Fick en fin lägenhet som jag flyttade in i för en månad sedan, glada och friska barn, ett par resor att se fram emot, härliga och ärliga vänner, kärleksfull familj, bättre självförtroende, men framför allt ett nytt jobb! Jag har uppfyllt en dröm och vingarna blev mina. Nu jobbar jag som flygvärdinna i en Saab 340 med ansvar för all säkerhet och service. Helt plötsligt blev jag också viktig på jobbet. Ge aldrig upp era drömmar, oavsett ålder, omständigheter eller hinder! Kan jag så kan ni.. Kärlek till er och kom ihåg att livet aldrig blir som man har tänkt sig alla gånger.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar